Tankar från förr
Idag på lunchen dök det upp ett minne i mitt huvud. Det måste vara för att jag är gravid nu som jag kom att tänka på det. Med detta minnet kom även många fler. Och jag började tänka på saker som man gjort i sitt liv. Sådant man kanske ångrar lite att man gjorde. Jag hör till de få som aldrig lidigt av någon dagen-efter-ångest för jag tyckte det var något helt onödigt. Men nu, så här 7-10 år senare så undrar man om det verkligen var nödvändigt. Det där bråket, den där festen eller vad det nu var man hittade på. Men fortfarande så ångrar jag inte vad jag gjorde.
Det är mer så att jag funderar över varför man gjorde som man gjorde.
Minnet som dök upp idag var i alla fall något som hände när jag var ca 18 år gammal.
Jag var på krogen i ett mindre samhälle där de flesta känner varandra. Då jag hängde där ofta, även om jag inte var därifrån så kände de flesta till även mig. Men just den där kvällen jag kom att tänka på så hade jag och mitt sällskap precis kommit till krogen. Vi var tidiga. Men i det där samhället var det inte ovanligt att man dök upp på krogen redan vid åtta.
Där utanför kom det fram en kille till mig. Han var väl ca 20 år gammal och jag hade ingen aning om vem han var. Hade aldrig sett honom förut. Men plötsligt började killen skälla ut mig. Högljutt och hetsigt. Själv fattade jag ingenting. Han gastade något om hur oansvarig jag var. Hur jag kunde göra som jag gjorde. Jag tror han öppnade med frasen "vad i helvete gör du här?!".
Nu tänker ni att det nog bara var för att han var full. Men inte då, vi var som sagt där tidigt den kvällen och full var han inte.
Till en början bara stod jag där och fattade ingenting. Vad ville människan mig? Och vem var han? Efter att jag lyssnat på hans gastande en stund så börjar det få upp ett ljus för mig. Han tror att jag är någon annan.
Jag försökte så klart förklara för honom att han hade tagit fel. Tänkte att ja, det kan ju hända. Så, då var den saken ut världen, Men nej, han bara fortsatte. Och nu var jag dessutom en lögnare som försökte komma med bortförklaringar till mitt beteende.
Vilket beteende??
Jaha, tydligen har killen fått för sig då att jag är någon annan. Någon annan som dessutom har en liten bebis hemma och killen stod nu och ville att alla på krogen skulle veta vilken oansvarig människa jag var som kunde gå på krogen när jag har en liten hemma.
Till sist orkade jag inte lyssna på killen längre när alla runt i kring hade stannat upp och tittade på oss.
Det spelade liksom ingen roll hur många gånger jag försökte förklara för honom.
Det hela slutade faktiskt med att jag helt enkelt smällde till honom. Ingen knytnäve. Men han vaknade till lite ur sin felaktiga övertygelse och lät mig vara sen.
Att jag smällde till honom är inget jag ångrar. Men jag ångrar att jag efteråt faktiskt tänkte, i alla fall lite, på vem den där oansvariga människan skulle vara som kunde gå på krogen när hon har en liten bebis hemma.
Men nu vet jag. För det första så existerar hon nog inte och för det andra så har väl han FAN I MIG inget att göra med om jag nu skulle ha en bebis hemma med sin pappa medans jag kanske smiter en snabbis på krogen för ett glas vin och en välbehövlig paus med mina vänner. Så det så!