Raggmunkar och gammal bekant
Idag trodde jag att det skulle bli en fruktansvärt lång dag. Sambon jobbade till fyra å lillsessan har vattkoppor.
Men oj så fel jag hade. Dagen har gått i rasande fart.
Nästan hela dagen har jag nämligen chattat med en bekant som jag inte sett på 4-5 år.
Jag har länge undrat vad det blev av med honom och nu har jag äntligen fått svar.
Jag tyckte ju så mycket om att prata med den här killen. Vi kom så bra överens och vi hade så roligt när jag var ca 18 år. På festivaler och allt möjligt var vi å lattjade. Men det blev bara som att vi gled ifrån varandra och slutade höras av. Det var säkert över ett år sedan som jag upptäckte att jag inte längre var vän med hoom på facebook och jag förstod inte varför. Okej att vi nog glidit ifrån varandra lite men man kunde väl få va kvar på vänlistan? Så jag skickade en ny vänförfrågan - som jag aldrig fick svar på.
Det var någon vecka sen som jag tog bort vänförfrågan och skickade en ny. Han kanske bara hade missat den.
Och sen tänkte jag inte mer på det. Men igår, när jag loggade inte på Facebook på datorn (vilket inte händer ofta nu för tiden) så såg jag ett suspekt meddelande i inkorgen för övrigt. Alltså, de meddelanden man inte kan se från mobilen. Det var från en klart påhittad person, nyligen skapad användare som inte hade varken bilder, vänner eller information.
Det stod ungefär: Hej. Hur mår hon? Måste vara lite anonym på grund av svartsjuk tant. Undertecknat med den stad/by han kommer ifrån.
Och jag känner verkligen inte många som kommer därifrån så när jag svarade så var jag 98% säker på att det var han. Och jag blev så glad när jag insåg att jag verkligen hade rätt. Det visade att han också saknat att surra med mig. Men han är nu gift och tydligen uppstod det ett jättebråk mellan de två lyckliga för ca ett år sedan vilket ledde till att han raderade ALLA kontakter på sin FB Eftersom att han fått en order om att radera alla tjejer han haft något förflutet med. Så var det inte bara mig han tagit bort av någon anledning jag inte kunde förstå.
Aldrig att jag skulle kunna leva med mig själv om jag tvingade min sambo till något sådant. Men jag är såklart glad att han tog kontakt.
Blev i allla fall ett väldans chattande och en tripp till gamla minnen. Kopplade in min hårddisk och hittade igen en massa roliga bilder från den tiden. Vi hade så roligt att jag nästan glömde bort att laga maten.
Som blev, ja just det! Raggmunkar. Som jag säkert inte ätit heller på 4-5 år. Men raggmunkar var lika goda som jag minns, Precis som att min vän var lika rolig som jag minns =)
