Lycka blandad med klåda
Själv kände jag hur jag var full av energi jag också.
Men, vi åkte till dagmamman, som ju är min kusin, så då händer det ofta att jag blir kvar på en kaffe en liten stund. Jag gillar verkligen de stunderna. Vi har tid att prata om lillan och om lite allt möjligt. Jag tror också min kusin uppskattar lite vuxet sällskap en stund då hon är ensam om dagarna med barn i 1-5 års åldern.
Men när vi sitter där och pratar medan barnen pärlar halsband så säger dottern: Titta! Jag har en prick. Och när jag och kusin synar henne så upptäcker vi flera. Men vi kom fram till att om jag tar med henne hem på en gång så kommer hon bli förkrossad. Hon som hade längtat så efter att få komma tillbaka dit. Och dessutom har alla de andra dagbarnen där redan haft vattkoppor så vi bestämde att hon fick stanna och bli kvar under dagen så länge hon inte blev sjuk och febrig.
Men nu har alltså de efterlängtade vattkopporna kommit. Som vi har kämpat för att få henne smittad. Nästan varenda barn i bygden mellan 1 och 7 år har fått vattkoppor den här våren och det kändes som att vår prinsessa var den enda som inte fått. Ja, de var efterlängtade men samtidigt kändes de som att de kom vid helt fel tillfälle. Precis då hon varit sjuk i en vecka. Men det får inte hjälpas. Det känns skönt att vi får göra bort det innan lillebror kommer.
Och än så länge lider hon inte av någon klåda. Det är det desvärre jag som gör. För ganska precis när hennes vattkoppor bröt ut så fick jag gravidklåda. Toppen.... det är ju liksom omöjligt att klia sig under fötterna! Vad tusan.
Men jag får försöka tänka bort det. Och då har jag bestämt att jag ska tänka på vår nya tvättmaskin som äntligen kom igår. Vår gick ju sönder för 10 dagar sedan och vi har haft turen att få tvätta hos en annan av mina kusiner som vi bor granne med. Men så skönt att slippa bära tvätten fram och tillbaka.

Nu ska jag och lillan se om någon vill bjuda på kaffe så kan vi bjuda på vattkoppor.