En gång transportledare, alltid transportledare
I morgon ska vi ut på äventyr igen jag och lillan.
Det var sen länge bestämt att i helgen så skulle vi åka till sambons föräldrar. Ca 25 mil bort.
Och så har sambon en bil han köpt som står där nere som vi skulle behöva få hem.
Han har länge försökt att få ett lass neröver med lastbilen så han kunde lasta bilen och ta den på väg upp och nu har han äntligen fått ett. Det är ju bra. Men, vi då? Han åker ju i samband med att han kör sitt vanliga fredagslass åt samma håll och vi är inte så sugna på att hänga med honom från klocka 5 på morgonen.
Men som den transportledare jag är så har jag nu styrt upp så allt klaffar. Perfekt!
Sambon åker på jobbet som vanligt i morgon och lastar det han ska ta neröver.
Så klockan 9 på förmiddagen tar jag och lillan bussen in till stan. Vi kommer dit lagom för att ha ca 20 minuter på oss innan vi hoppar på ett tåg där och åker mot svärföräldrarna.
När vi kommer fram får svärföräldrarna hämta oss på stationen med bil och det blir inga problem eftersom att de, innan de hämtar oss, svänger förbi och lånar en bilbarnstol hos sambons syster.
Så då slipper jag släpa på en stol på tåget utan sambon tar med en i lastbilen.
Men, hur gör vi på söndag då?
Jo, eftersom att vi lånar lastbilen från företaget för privat bruk (hämtar en bil) så blir det jag som kör oss alla i lastbilen hem. För sambon får inte köra på kvällen då han ska köra yrkesmässigt på måndag. Han måste ju hinna ha sin lagstadgade dygnsvila.
En gång transportledare, alltid transportledare =) NÖJD!